Post by spaceflower on Dec 22, 2007 17:10:59 GMT -5
Är det nån som läst Helen McCloy? Hon är en av mina favoritförfattare. Hon skrev psykologiska deckare men också rena thrillers. Ibland verkar det förekomma övernaturliga händelser men de får alltid sin förklaring.
Jag lyckades hitta en bok jag inte läst i bibliotekets magasin. Den heter ”Var god stör ej” och skrevs under andra världskriget.
Detta är mer en thriller än en regelrätt deckare. Huvudpersonen Edith kommer till ett hotell i New York som är fullbesatt men lyckas ändå få ett rum. Hon tar ett bad och hör då en förtvivlad, hopplös gråt. Men när hon lämnar badrummet hörs inget. Senare på kvällen hör hon ett högt skrik och störtar ut i korridoren. Det finns bara ett rum som skriket kan komma ifrån och på dörren står det ”Var god stör ej!” Edith knackar trots detta på och hamnar då i en riktig knipa. Någon försöker röja henne ur vägen och hon befinner sig snart på flykt. Hon vågar inte lita på någon, inte ens polisen. Så befinner hon sig i ett ödsligt hus på landet med bara två katter och en hund som sällskap. Men hit kommer iaf inte förföljarna att hitta henne, tror hon.
Eftersom romanen utspelar sig under världskriget så förekommer luftskyddare som kontrollerar att fönstren är mörklagda. Men givetvis finns det alltid folk som inte vill rätta sig efter några regler. ”Jag tänker inte låta befalla mig av sånt folk som er. Mina förfäder kom till det här landet på sjuttonhundratalet! Alltsammans är Roosevelts fel! Om han inte hade hindrat oss från att sälja olja till japanerna skulle de aldrig ha bombat Pearl Harbor.”
Edith och troligen författarinnan själv tänker: ”Kanske häftig motvilja mot en annan nation, ras, klass eller kön en vacker dag skulle förklaras vara sinnesjukdom i stället för ’politisk opinion’, en som var mycket farligare för samhället i sin helhet än sådana lindriga fall som klaustrofobi eller agorafobi, vilket endast är obehagligt för den enskilda människan.”
En mindre sympatisk person förklarar ”Den stora massan ska lära sig att leva på sin lilla ranson och veta sin plats i samhället. Det finns helt enkelt inte nog med pengar i världen för att förse varenda en med den sortens överflöd, som jag vill ha själv.”
Några sympatiserar med nazismen: ”Några få intelligenta, energiska män i spetsen och den stora massan hårt arbetande folk i botten, med nätt och jämt så mycket föda att det höll dem från svältgränsen och så pass uppfostran att de kunde sköta ett gevär och maskinerna, men inte nog för att de skulle inbilla sig att de tänkte!”
Nuförtiden lägger man alltid märke till sexismen och ”ålderismen” i äldre böcker och här är det den annars så sympatiska Edith som står för den när hon tänker om en 40-årig kvinna ”Den ålder då en kvinna utan barn börjar inse att ingen någonsin mer kommer att älska henne”.
Detta är inte en av hennes bästa böcker, det är nog Mr Splitfoot och Through a glass, darkly.
Jag lyckades hitta en bok jag inte läst i bibliotekets magasin. Den heter ”Var god stör ej” och skrevs under andra världskriget.
Detta är mer en thriller än en regelrätt deckare. Huvudpersonen Edith kommer till ett hotell i New York som är fullbesatt men lyckas ändå få ett rum. Hon tar ett bad och hör då en förtvivlad, hopplös gråt. Men när hon lämnar badrummet hörs inget. Senare på kvällen hör hon ett högt skrik och störtar ut i korridoren. Det finns bara ett rum som skriket kan komma ifrån och på dörren står det ”Var god stör ej!” Edith knackar trots detta på och hamnar då i en riktig knipa. Någon försöker röja henne ur vägen och hon befinner sig snart på flykt. Hon vågar inte lita på någon, inte ens polisen. Så befinner hon sig i ett ödsligt hus på landet med bara två katter och en hund som sällskap. Men hit kommer iaf inte förföljarna att hitta henne, tror hon.
Eftersom romanen utspelar sig under världskriget så förekommer luftskyddare som kontrollerar att fönstren är mörklagda. Men givetvis finns det alltid folk som inte vill rätta sig efter några regler. ”Jag tänker inte låta befalla mig av sånt folk som er. Mina förfäder kom till det här landet på sjuttonhundratalet! Alltsammans är Roosevelts fel! Om han inte hade hindrat oss från att sälja olja till japanerna skulle de aldrig ha bombat Pearl Harbor.”
Edith och troligen författarinnan själv tänker: ”Kanske häftig motvilja mot en annan nation, ras, klass eller kön en vacker dag skulle förklaras vara sinnesjukdom i stället för ’politisk opinion’, en som var mycket farligare för samhället i sin helhet än sådana lindriga fall som klaustrofobi eller agorafobi, vilket endast är obehagligt för den enskilda människan.”
En mindre sympatisk person förklarar ”Den stora massan ska lära sig att leva på sin lilla ranson och veta sin plats i samhället. Det finns helt enkelt inte nog med pengar i världen för att förse varenda en med den sortens överflöd, som jag vill ha själv.”
Några sympatiserar med nazismen: ”Några få intelligenta, energiska män i spetsen och den stora massan hårt arbetande folk i botten, med nätt och jämt så mycket föda att det höll dem från svältgränsen och så pass uppfostran att de kunde sköta ett gevär och maskinerna, men inte nog för att de skulle inbilla sig att de tänkte!”
Nuförtiden lägger man alltid märke till sexismen och ”ålderismen” i äldre böcker och här är det den annars så sympatiska Edith som står för den när hon tänker om en 40-årig kvinna ”Den ålder då en kvinna utan barn börjar inse att ingen någonsin mer kommer att älska henne”.
Detta är inte en av hennes bästa böcker, det är nog Mr Splitfoot och Through a glass, darkly.