Barn och vuxendeckare

[tutanekai]

Den första vuxendeckare som jag läste var Arthut Morrison: 'Martin Hewitt, en privatdetektifs bedrifter' (1898). Jag hade ärvt den efter min morfar när jag var 8 år. Jag kände inget obehag, och när jag 3/4 år senare stiftade bekantskap med Sherlock Holmes, tänkte jag: "Det är ju precis samma som Hewitt!" Det blev värre något år senare. En gång när jag var sjuk läste mamma för mig Psilander: 'Donegaltragedin'. Den är väl totalt bortglömd nu så jag vågare avslöja intrigen. En svensk reseer till Irland, och när han skall övernatta i en liten stuga varnas han att alla som övernattat där funnits mördade på morgonen. Han envisas emellertid och mitt undeer natten märker han att en lucka öppnas
under golvet och upp stiger en jättelik gestalt som försöker kväva honom. Genom övermänskliga krafter lyckas svensken besegra monstret. Varför och varifrån mördaren kom, har jag sedan länge glömt, men det satt en skräck i mig flera år efteråt. Jag vågade inte ha dörren till mitt rum helt stängt, det kunde ju komma upp någon ur golvet. Under oss bodde en pensionerad småskolelärrarinna som jag var rädd för, men några mordiska egenskaper hade jag aldrig märkt.

Den sommar då jag fyllde 10 år besökte vi släktingar i Värmland. Där hittade jag en bok där mord begicks av en apa med en liten flagga. I spetsen på flaggstången satt en nål som injicierade gift. Jag vågade länge inte ha fönstret öppet på nätterna.

Detta inträffade för mer än 60 år sedan. Dagens barn är naturligtvis mycket tuffare. De har vant sig att skåda - och kanske utöva - brutaliteter långt innan de lärt sig läsa. Jag tror i alla fall att många vuxendeckare kan skada barn.

Jag är glad at jag aldrig haft några barn.

[mollean]

Bengt Danielssons Villervalle i Söderhavet som kom samma år som jag föddes är nog den bok jag mins bäst efter som den senare blev både tv serie och film. Men jag slukade allt Sven Hedin, Thor Heyerdahl med flera närde mina drömmar om söder havet och upptäcktsresande.
Jag börjad läsa vid 4 års ålder.
Men det var alla dessa deckare från 1900-1950 som fängslade mig mest.
Sherlock Holmes av Conan Doyle, Arsène Lupin av Maurice Leblancs, Tommy och Tuppence, mr Harley Quin, Miss Marpel och Hercule Poirot med flera av Agatha Christies, Lord Peter Wimsey. av Dorothy L. Sayers, sedan hittar jag Ellery Queen och John Dickson Carr.
Även Edgar Allan Poe fanns i mina föräldrars kista med icke rumsrena böcker tillsammans med Sången om den röda rubinen.....

Inte var det barnböcker men jag slukade dom, och konstigt nog drömde jag aldrig mardrömmar om dom.
Hittade kistan när jag var ca 5 år och började övers med reseskildringar och de riktigt gamla böckerna från början av 1900 talet. Det var en del få barnböcker och ungdomsböcker från det seklet början med som enligt dåtidens seder skulle vara sedelärande och "nyttiga"

Var i sexårs ålder när min moster läste Nils Holgerson för mig och jag smög med mig en deckare från deras bokhylla i arbetsrummet som jag läste under täcket med ficklampa, det var en gammal deckar av den ruskiga sorten med mord och låsta rum.
Drömmarna blev lite konstiga och Nils fick uppleva mer än vad som fanns i boken om honom :-) vilket dyker i minnet upp när jag läser om Nils Holgerson för mina barn.

Det blev en vana att läsa böcker skrivna på "gammel" svenska. De gamla barnböckerna och uppslags böckerna använde jag för att förstå och förklara de ord jag inte kände igen.

Jag pratade väldig lillgammalt och använde ord som mina kamrater aldrig hörtalas om än mindre förstod.
De barn och ungdoms böcker jag fick såg jag som godis som man läste när man "bara" ville fördriva lite tid och dom läste jag ut direkt, en bok om dagen slukade allt som fanns i skolbiblotekets barn och ungdoms avdelning förkastade mycket som skräp. Kitty och andra ungdomdeckar var kul och roande en kort stund

Rädd blev jag för Pippi hon var skärmande ouppfostrad och konstig, Karlsson på taket gav mig mardrömmar, det fanns fler barn böcker som jag upplevde som konstiga skärmande och hotfulla men som de vuxna tyckte var "lämpliga".
I dag kan jag inte förstå varför eller vad som skrämde mig.

Glömmer aldrig hur arg min lärare blev när jag läst ut boken vi skulle ha som bänkbok redan dagen efter jag lånat den....