|
|
Post by Morgan Malm on May 30, 2005 5:54:51 GMT -5
Jag är mycket svag för Sjöwall & Wahlöös svit romaner om ett brott och läser som regel om ett par av dem varje år. Den skrattande polisen är en favorit, men Roseanna, Mannen på balkongen, Den vedervärdige mannen från Säffle och Det slutna rummet hamnar också högt upp på listan. Dock känner jag att de blev väl övertydliga mot slutet, och Terroristerna känns stundom som parodi.
Morgan
|
|
|
|
Post by MariaN on May 31, 2005 12:44:50 GMT -5
Jag kan tipsa Morgan och andra intresserade om att det blir en programpunkt på Bokmässan i höst om Sjöwall/Wahlöös kriminalromaner. Jag sjäv, Maria Neij, kommer att vara moderator, och de personer som ska modereras är deckarkritikern Bo Lundin (som t.e.x. skrivit ett kapitel om just Sjöwall/Wahlööö i boken Tretton kriminella klassiker), författaren Helene Tursten och språkvetaren och humoristen Fredrik Lindström (som skriver på en skrift om Sjöwall/Wahlöö).
/Maria Neij
|
|
|
|
Post by Morgan Malm on May 31, 2005 15:41:13 GMT -5
Tack för upplysningen, Maria. Det ska bli intressant. Är det någon särskild aspekt hos romanerna som kommer att diskuteras?
Morgan
|
|
|
|
Post by MariaN on Jun 1, 2005 12:30:47 GMT -5
Det kan förstås bli lite vad som helst när det gäller författarna, böckerna och tiden, men utgångspunkten blir nog:
"Hur betydelsefulla har Sjöwall- Wahlöö varit för den svenska kriminalromanen och vad har dagens författare ärvt från dem?"
Maria
|
|
|
|
Post by skyggespill on Jun 13, 2005 9:55:56 GMT -5
Det er vel liten tvil om at S & W har vært forbilder for dagens svenske (og norske) krimforfattere. Men hva «arven» består i, er et mer komplisert spørsmål. Dagens forfattere har definitivt *ikke* lært det S & W tok som en selvfølge: at kriminalfortellinger har mer med kriminallitteraturen enn med «virkeligheten» å gjøre. Hvor er det blitt av S & W's referanser til Simenon, McBain og andre «klassikere»? Hos S & W er «en berømt kriminalsak» plottet i en eldre roman (eller til nød en sak som er skildret i en dokumentarbok). Det virker ikke som om dagens svenske (og noen norske) krimforfattere har lest annet enn S & W, og faktisk ikke vet hvor mye S & W knyttet seg opp mot eldre litteratur.
De har merkelig nok heller ikke lært at uttalt «samfunnskritikk» lett kan bli pinlig når man får den på historisk avstand. Når Mankell, i beste S & W-stil, lar Wallander sammenligne dagens utrygge og problemfylte svenske samfunn med de trygge og gode gamle dager, virker det ikke som han har tenkt over at Wallanders gamle dager er S & W's marerittaktige samtid...
S & W's samfunnskritikk går det ikke an å ta alvorlig lenger, uansett. Den var lite annet enn en ubegripelig blanding av kommunistiske slagord og borgerlig nostalgi – som dessverre fortrengte den gode fortellingen mer og mer. Dessverre kommer dagens krimfortellinger til å bli enda latterligere på det punktet om noen år, siden de oftest mangler det «litterære» tilsnittet som fortsatt gjør de fleste S & W-bøkene leselige.
--------------
T.B.Hansen
|
|
|
|
Post by tobias on Nov 23, 2005 13:47:22 GMT -5
Jag får tacka för ett synnerligen intressant och stimulerande (samt tack och lov televiserat) samtal!
|
|
