|
Post by verner on Aug 16, 2005 11:07:26 GMT -5
Läste "Odjuret" under semestern och blev inledningsvis riktigt gripen av den rappa berättarstilen. Gillade också personerna och det initierade "fägelsetugget". Menungefär halvägs händer någonting. Alla personer som presenteras har ju någonting i bagaget som komplicerar tillvaron. När mördaren väl är fast -detta sker ganska så snart - övergår boken till att lansera författarnas syn på brott och straff och blir mer ett inlägg i debatten än en roman. Känns som en kompromiss och jag irriterar mig på det. Vad hände t ex med den smyg-homosexuelle fängelsedirektören ? Det är ett rikt persongalleri som diktas upp från start , men jag tycket inte att det ledde någonstans. /Verner
|
|