Jack the Ripper i det samtida svenska medvetandet

[Mattias Boström]

Hej,

Detta är visserligen mera "true crime" än kriminallitteratur, men är det någon som känner till om det i bok- eller artikelform har skrivits något om hur Jack Uppskäraren omskrevs i samtida svensk press? Det vore intressant att veta hur pass välkänd han var i Sverige i samband med att han härjade.

En helt annan sak som jag funderat på: fanns "seriemördaren" som gestalt innan Jack the Ripper gjorde sig känd? Och märkte man på något sätt i kriminallitteraturen att detta var ett tema som plötsligt dök upp under 1890-talet eller strax därefter? Finns det överhuvudtaget seriemördarböcker från den tiden?

/Mattias

[Morgan Malm]

De flesta av de styckmord som begicks i Whitechapel 1888 tillskrev Londonpressen ofta en och samma person. Än idag är det tveksamt hur många mördare som egentligen gick lösa. Det ironiska är således att hysterin kring Ripper-morden började med flera mord som man senare kunnat konstatera sannolikt inte begicks av den person som fått (eller givit sig själv) smeknamnet Jack the Ripper, till exempel mordet på Martha Tabram. Alltså kan man säga att Jack för en känd seriemördare redan innan han begått något av sina mord.

Morgan

[norwoodbuilder]

Angående en annan sak:
JtR räknas ju allmänt som den förste seriemördaren.
Är kanske inte så intressant att föra in Vlad, Gilles de Rais och andra i resonemanget.
Dock kan det ev för den intresserade vara idé att studera tex Herman Mudgett, aka H H Holmes, Amerikas första seriemördare.
Överhuvudtaget finns det numera mkt litteratur i ämnet. Kanske ska man starta där?

[tutanekai]

[Frans g Bentsson berättar i "Folk som sjöng" (i 'Folk som sjöng' ) att han som barn fick se en handskriven visa kallad "Visan om den Vite Tjappelmördaren i England". Han visste inte då vad en tjappelmördare var, men många år senare förstod han att det rörde sig om Jack uppskäraren, Whitechapel-mördaren. Han kom inte ihåg texten och hade aldrig hört musiken. Det rör sig väl om ett skillingtryck i stil med det som min pappa sjöng för många år sedan, en svensk version av John Brown's Body mee bl a raden "...och blodet stänkte på tapeten..."