Post by tutanekai on Sept 7, 2005 3:25:36 GMT -5
Den första vuxendeckare som jag läste var Arthut Morrison: 'Martin Hewitt, en privatdetektifs bedrifter' (1898). Jag hade ärvt den efter min morfar när jag var 8 år. Jag kände inget obehag, och när jag 3/4 år senare stiftade bekantskap med Sherlock Holmes, tänkte jag: "Det är ju precis samma som Hewitt!" Det blev värre något år senare. En gång när jag var sjuk läste mamma för mig Psilander: 'Donegaltragedin'. Den är väl totalt bortglömd nu så jag vågare avslöja intrigen. En svensk reseer till Irland, och när han skall övernatta i en liten stuga varnas han att alla som övernattat där funnits mördade på morgonen. Han envisas emellertid och mitt undeer natten märker han att en lucka öppnas
under golvet och upp stiger en jättelik gestalt som försöker kväva honom. Genom övermänskliga krafter lyckas svensken besegra monstret. Varför och varifrån mördaren kom, har jag sedan länge glömt, men det satt en skräck i mig flera år efteråt. Jag vågade inte ha dörren till mitt rum helt stängt, det kunde ju komma upp någon ur golvet. Under oss bodde en pensionerad småskolelärrarinna som jag var rädd för, men några mordiska egenskaper hade jag aldrig märkt.
Den sommar då jag fyllde 10 år besökte vi släktingar i Värmland. Där hittade jag en bok där mord begicks av en apa med en liten flagga. I spetsen på flaggstången satt en nål som injicierade gift. Jag vågade länge inte ha fönstret öppet på nätterna.
Detta inträffade för mer än 60 år sedan. Dagens barn är naturligtvis mycket tuffare. De har vant sig att skåda - och kanske utöva - brutaliteter långt innan de lärt sig läsa. Jag tror i alla fall att många vuxendeckare kan skada barn.
Jag är glad at jag aldrig haft några barn.
under golvet och upp stiger en jättelik gestalt som försöker kväva honom. Genom övermänskliga krafter lyckas svensken besegra monstret. Varför och varifrån mördaren kom, har jag sedan länge glömt, men det satt en skräck i mig flera år efteråt. Jag vågade inte ha dörren till mitt rum helt stängt, det kunde ju komma upp någon ur golvet. Under oss bodde en pensionerad småskolelärrarinna som jag var rädd för, men några mordiska egenskaper hade jag aldrig märkt.
Den sommar då jag fyllde 10 år besökte vi släktingar i Värmland. Där hittade jag en bok där mord begicks av en apa med en liten flagga. I spetsen på flaggstången satt en nål som injicierade gift. Jag vågade länge inte ha fönstret öppet på nätterna.
Detta inträffade för mer än 60 år sedan. Dagens barn är naturligtvis mycket tuffare. De har vant sig att skåda - och kanske utöva - brutaliteter långt innan de lärt sig läsa. Jag tror i alla fall att många vuxendeckare kan skada barn.
Jag är glad at jag aldrig haft några barn.