|
Post by Morgan Malm on May 28, 2005 13:25:51 GMT -5
Poirot är min favorit bland Christies detektiver och huvudperson i många av mina personliga favoritromaner, såsom The Murder of Roger Ackroyd, Lord Edgware Dies, Murder on the Orient Express, Death on the Nile och Five Little Pigs. Novellsamlingen The Labours of Hercules är också en höjdare.
Morgan
|
|
|
Post by po on May 29, 2005 5:35:17 GMT -5
Ja, Poirot är en favorit även för mig. En liten fåfäng och ensam riddare i sorglig skepnad.
Själv har jag svårt för miss Marple, denna Näsvisa Gamla Tant som personifierar allt som är dåligt med Äldre Damer Som Tror De Vet Allt. För att inte tala om den patetiska s k kvinnliga intuitionen.
Och Tommy och Tuppence blir lite för käcka. Och Parker Pyne och Harley Quin får man inte riktigt grepp om, varken som personer eller problemlösare.
Nej, Poirot var den detektiv Christie lyckades bäst med.
|
|
|
Post by Morgan Malm on May 30, 2005 5:03:50 GMT -5
Jag tycker visserligen om miss Marple som karaktär, men i längden tär det såklart på trovärdigheten att brottslingar inte kan låta bli att begå mord i hennes närhet. Kommer dock ihåg 4.55 from Paddington och The Body in the Library med stort nöje. Såg för övrigt att alla TV-filmerna med Joan Hickson kommer på DVD under sommaren.
Morgan
|
|
|
Post by christian on May 30, 2005 14:46:48 GMT -5
Jag instämmer också i att Poirot är en favorit, men för min del handlar det mest om att intrigerna i de historier där han medverkar är klart bäst. Orientexpressen, Dolken från Tunis, Döden på Nilen, Korten på bordet, och min egen lilla favorit Döden till mötes.
Miss Marple har ingen intrig som håller lika bra som Poirots bästa, i mitt tycke.
|
|
|
Post by skyggespill on Jun 13, 2005 7:49:50 GMT -5
Det som gjør Poirot-fortellingene interesante for meg, er at Christie her leker med genren. Poirot og Hastings er en parodi på Holmes og Watson; Poirot på de franske detektivene som var så populære i gamle dager. Det er bizarre stikk til annen detektivlitteratur hele veien; et sted finner Poirot et spor som er *for stort* til at politiet bryr seg om det. Dessverre fulgte ikke Christie opp denne parodiske stilen; etterhvert blir også Poirot bare enda en genial detektiv blant alle de andre. Den unge Christie leker også ellers med litterære genre. 'The Man in the Brown Suit' er f.eks. ikke bare krim; boken inneholder også alt man kan ønske seg av en «dameroman»; inklusive masochistiske sex-fantasier... På sine eldre dager forsøke dame Agatha å bli «seriøs» forfatter; da blir bøkene hennes ganske kjedelige.
-------------- T.B.Hansen
|
|
|
Post by Surratsam on Jun 14, 2005 4:30:31 GMT -5
Måste bara instämma i hyllningarna till Hercule Poirot. Det var böckerna där han medverkade som fick komma med hem först från biblioteket. I brist på Poirot blev Miss Marple hemplockad. Det är något speciellt både med intrigerna och Poirot som person... Kanske är det dags för lite omläsning av Christie? Märker av diskussionen ovan att jag nog saknat honom.
|
|