|
Post by Merryweather on May 27, 2005 7:02:31 GMT -5
Den överväldigande känsla av genuin läsglädje som jag upplevde när jag på 1950-talet fann och läste de första böckerna i Ed McBains serie om det 87:e polisdistriktet i Isola kommer naturligtvis aldrig tillbaka. Självklart finns det böcker i hans unikt långa serie av polisromaner som inte blev helt lyckade men mitt eget intresse för detektiverna på 87:e har aldrig avtagit.
Jag lägger här separat in mina personliga noteringar om de fyra senaste romanerna i serien. Ingen av dem är ännu översatt till svenska. Kommentera gärna! (Merryweather)
|
|
|
Post by skyggespill on Jun 13, 2005 7:56:50 GMT -5
Jeg tror jeg har lest de fleste historiene om 87. distrikt – men jeg ble aldri noen stor McBain-fan. En ting jeg synes er svært morsomt, er det spillet Sjöwall & Wahlöö drev med Mc Bain på 60-tallet. Husker jeg ikke feil, bruker de gjerne McBain-historier når de skal refere til «kjente kriminalsaker fra USA». Men morsomst er Samalson-motivet i 'Den skrattande polisen'. Er det noen som vet i hvilken McBain-bok Samalson opptrer?
-------------- T.B.Hansen
|
|
|
Post by Merryweather on Jun 15, 2005 13:25:13 GMT -5
Till T. B. Hansen:
Du frågar i vilken McBain-bok en person vid namn Samalson uppträder.
Supermarket-biträdet Martin Samalson möter vi i kapitel nio i ”Lady Killer” 1958. När Sjöwall o Wahlöö skrev sin roman 1968 och där noterar sitt mordoffers muntliga ”dying message” som ”Samalson” hade de förmodligen sett det namnet i McBains bok. Den egna titeln ”Den skrattande polisen” hade det svenska paret möjligen inspirerats till genom de två pantbanksbröder Cohen som i samma kapitel i McBains bok hysteriskt skrattande till slut lyckas berätta för Carella hur de sålt en kikare till just Samalson.
Det är intressant att notera att McBain i sin utomordentliga roman ”Lady, Lady, I Did It” från 1961 hade låtit ett mordoffers sista ord vara ”carpenter”, ett ”dying message”-problem som i hans roman, liksom senare i Sjöwall o Wahlöös roman, genom insatser från en ihärdig detektiv löses mest av en slump.
Maj Sjöwall har i en intervju berättat att hon och Per Wahlöö ännu ej hade läst någon bok av Ed McBain när de 1963 startade sin egen serie. Först efter sin tredje roman fick de tips om McBains 87:e-serie som de tycks ha börjat översätta 1967, eftersom åtta McBain-romaner med deras översättning i rask takt utkom hos PAN åren 1968 och 1969.
När ”Polis, polis, potatismos” utkom 1970 kunde man där läsa att mördaren i boken endast några timmar före dådet hade legat hemma på sin säng och läst romanen ”Hatet” av Ed McBain. Den boken är just en av dem som Sjöwall och Wahlöö två år tidigare översatt till svenska.
Merryweather
|
|
|
Post by skyggespill on Jun 19, 2005 6:09:12 GMT -5
Takk til Merryweather for nyttig informasjon!
-------------- T.B.Hansen
|
|
|
Post by Merryweather on Oct 25, 2005 3:23:17 GMT -5
I nummer 3/2005 av JURY som utkom nu i slutet på oktober ägnas 32 sidor åt Ed McBain/Evan Hunters författarskap. Där ingår även en artikel om hans till svenska översatta novell, en läslista och en artikel om filmer gjorda efter hans böcker. Merryweather
|
|